att gå runt hemma och tiga funkar inte längre,
men vad ska jag göra?
det värsta har redan börjat och jag inser nu att det här händer på
riktigt.
det spelar ingen roll att du säger att det inte är oss du flyr från,
du lämnar oss lik förbannat ändå. ni säger att jag måste se det även från
ditt perspektiv, men om jag jämt ska gå runt och se andras perspektiv, vem
ska då se mitt?
varför är det jag som ska behöva tänka på konsekvenserna, det ska vara erat
problem.

jag behöver dig mer än nånsin, klart jag vet det. men jag vill inte behöva dig mer.

nu ska jag sova. behöver det!