min bästa vän

Jag har tre absolut bästa vänner. De känner mig nästan bättre än jag känner mig
själv ibland. De finns med mig i min vardag och vi finns alltid där för varandra.
Vi har varit med om mycket tillsammans och vi har alltid roligt.
Jag kan avslöja vilka de är.
Dom heter Ellen, Julia och Andrea.

Jag och Ellen har känt varandra sen vi var tre år. Vi har levt upp tillsammans och alltid varit bästa vänner.
Visst kunde vi bli lite för mycket ibland, i alla fall om du frågar våra fröknar. Vi var inte alltid världens snällaste
mot våra andra kompisar och det var inte lätt att komma in i våran "bubbla". Vi har hittat på mycket bus ihop,
som gjort sina märken här och där. Vi har tjaffsat, bråkat om vem som hade rätt och vem som skulle göra vad.
Vi har setts i stort sätt varenda dag sen vi var tre. Vi har vuxit upp tillsammans och båda förändrats. Nu bor och pluggar Ellen i Sollefteå, vilket såklart betyder att vi inte alls ses varje dag. Men vi kommer alltid veta vart vi har varandra och alltid vara bästa vänner :)

Ellen och jag.


Jag och Julia lärde känna varandra för tre år sen. Vår vänskap började lite försiktigt med att vi red tillsammans. Vi fann varandra snabbt och blev bästa vänner. Vi ses också nästan varje dag. Vi har båda förändrats mycket på tre år, och vi har gjort det tillsammans. Julia är två år äldre än mig, många kan tro att vår åldersskillnad gör vår vänskap mer komplicerad. Själv tänker jag inte på det. Vi har samma tankar, vi skrattar åt samma saker och har alltid roligt ihop. Vi ligger ändå på samma nivå. Nu säger jag inte att Julia är omogen som ligger på samma nivå som en två år yngre, eller att jag är mer mogen som tycker och tänker som en två år äldre. Men vi har hittat varandra genom att alltid vara öppna för varandra och på så sätt blivit ett. Vi är alltid ärliga mot varandra och jag kommer alltid veta vart jag har henne.

Jullan och jag.

Andrea och jag blev kompisar när vi började i sjuan på Borgis. Både jag och Andrea gick i musikklass, hon gick i paralellen. Vår vänskap dök inte upp direkt, den tinade sakta fram genom att vi försiktigt hälsade på varandra. Det som fick oss att föras samman var vår kompis Matilda, som ordnade lite tjejkvällar. Sakta men säkert blev jag och Andrea bättre kompisar. Vi har inte alltid varit bästa vänner, våran starka vänskap har inte dykt fram förrän sista året. Dock blir vi bara bättre och bättre kompisar och vi delar numera allt tillsammans :)
Nu går vi inte på samma skola längre, men vi ses och hörs nästan hela tiden. Det är också ett tecken på att hon är min bästis.

Andy och jag.

Alla tre är speciella för mig på olika sett, men de delar samma plats i mitt hjärta och jag älskar dom :)